Hur man regisserar fyrtio filmer på tretton år och blir barbituratberoende på kuppen

Rainer Werner Fassbinder är ett unikum i filmhistorien. Under festivalen visas den nya dokumentären Fassbinder – To Love Without Demands och hans genombrottsfilm Frukthandlarens fyra årstider som inspirerat till Karin Broos festivalaffisch.

På 1970-talet blomstrade den tyska filmkonsten för första gången sedan stumfilmstiden. Då hade storhetstiden fått ett slut, inte av ljudfilmens intrång, utan av nazismens, och regissörer som Fritz Lang och F.W. Murnau flydde till USA. Nu var det barn födda under och efter Andra världskriget som med ny politisk medvetenhet ville spegla samhällets baksidor på vita duken. Namn som Herzog, Schlöndorff och von Trotta kom att bli viktiga namn i vågen känd som New German Cinema. Men den mest mytomspunna av dem alla, den västtyska filmens enfant terrible, hette Rainer Werner Fassbinder (1945-82). I dokumentären Fassbinder – To Love Without Demands skildras en regissör med en unik produktivitet. Hur kunde han med sådan hög kvalitet regissera ett fyrtiotal långfilmer, tv-filmer och miniserier på 13 år – de flesta skrivna av honom själv? Därtill skriva 14 pjäser, själv regissera 25 filmer, göra ett halvdussin nyversioner av klassiska dramer, samt sätta upp ytterligare en handfull egenskrivna texter för radion? När filmandet var som intensivast blev det upp till fem produktioner på ett år. Fassbinders effektivitetsmodell inbegrep bland annat att han använde samma medarbetare och skådespelarensemble. Inspelningsperioderna rörde sig mellan tio och femton dagar och han tog sällan mer än tre tagningar per kamerainställning. Kreativ hjälp fann han i spriten och drogerna. Han dog 37 år gammal av en överdos orsakad av en dödlig kombination kokain och barbiturater. När han hittades livlös i sin säng låg manusanteckningarna för nästa film bredvid.

Det stora publikgenombrottet kom vid 26 års ålder med Frukthandlarens fyra årstider, ett relationsdrama om en medeklassfamiljs svarta får som livnär sig på att sälja frukt. Som så ofta speglade innehållet Fassbinders eget trasiga privatliv. I en lång obruten tagning kommer huvudpersonen Hans hem berusad och slår sin hjälplösa fru Irmgard i sängen medan deras dotter försöker stoppa misshandeln. Irm Hermann, som spelar Irmgard, hade liksom andra skådespelare en guppig relation med regissören, där såväl psykiskt som fysiskt våld var vardagsmat. Hon medverkade i 20 av hans filmer och det är hennes närbild som är föremål för Karin Broos affischomslag till Göteborg Fim Festival.

Frukthandlarens fyra årstider var startskottet för en ny period i Fassbinders konstnärskap, starkt influerad av Douglas Sirks Hollywoodfilmer. Fassbinder tog till sig Sirks estetik och teatralitet såväl som hans relationsorienterade historier, och blandade dessa med ämnen han själv var bekant med, såsom rasism, homosexualitet, våld och förtryck. I Sirks melodramer såg han mer mångbottnade kvinnliga karaktärer än i andra filmer; de tilläts tänka snarare än att bara reagera. Många av Fassbinders filmer kom att kretsa kring kvinnliga protagonister. En av hans mest kända, Petra von Kants bittra tårar (1972), handlar om en ensam men framgångsrik modedesigner som blir hopplöst förälskad i en ung modell. Den skrevs under en tolv timmars flygresa mellan Berlin och Los Angeles, och spelades in på tio dagar i en och samma miljö med enbart kvinnor i rollistan. Filmen hyllades men anklagades av vissa för att vara sexistisk och misogyn. Fassbinder tog kritiken med gott mod, han gillade att provocera och var ointresserad av att erbjuda moraliska pekpinnar. Hans filmer visar komplexa karaktärer i en värld som inte är svart och vit, där offren i samhället lika gärna skildras som upprätthållare av den struktur som förtrycker dem och/eller andra grupper. Den politiska förändringen sker inte på film, menade han, utan i verkligheten, och i bästa fall kan film påverka publiken att ta tag i den.

Tobias Rydén Sjöstrand

Fassbinder – To Love Without Demands // KÖP BILJETT

Frukthandlarens fyra årstider // KÖP BILJETT
 

Köp årets festivalaffisch av Karin Broos.

frukthandlaren.jpg
fassbinder-to-love-without-demands.jpg
affisch-kampanj.png