Avtäckningstal för Ektas affisch till Göteborgs filmfestival
Ekta har valt att vara ansiktslös idag. Om det beror på tidigare begångna brott, eller på en genomtänkt inställning till konstnärens subjektslöshet, eller på båda av de anledningarna, det vet jag inte riktigt. Men han ville vara ansiktslös, och det får man respektera.
Istället bad han mig att säga några ord om det han gör. Själv är jag, trots att jag sysslar med tecknade serier, ganska ointresserad av bildkonst. Mycket framstår för mig som tekniskt skickliga ytövningar eller som arkeologiska lämningar som enbart har historiskt värde. Men när jag såg Ektas bilder för första gången för ett par år sedan var det något annat, något fastnade, och jag ville se mer. Dels hade teckningarna och målningarna en inneboende kraft, dels fanns det en vilja att finnas på husväggar, elskåp och lyktstolpar, oavsett hur lagen var författad. När jag sedan lärde känna Ekta bättre gav han mig värdefulla inblickar i Göteborgs klottrarvärld, som jag tidigare bara följt i periferin, genom hastigt skymtade spårvagnar och rinniga tags. Det här var dock en värld som han till stora delar enbart hyste förakt för, ett sorts cyniskt förakt.
Den cyniska livsinställningen är för övrigt något som jag ser som centralt i Ektas konstnärskap, men kombinerat med något som gör det mer intressant – en sorts naivism. Bilderna framstår för mig som skapade av en kluven person som både har barnets nyfikna upptäckarblick och den gamles trötta ögon som sett alldeles för mycket i livet, som helst bara vill blunda för människans svineri.
Kopplingen mellan det gulliga och det hemska, mellan mysighet och mörkt allvar, är något jag kan känna igen i mitt eget skapande. Att berätta om pedofili eller Estoniakatastrofen blir på något sätt mer drabbande när det tecknas i en enkel, i vissas ögon till och med ful stil.
I och med avtäckandet av Ektas affisch för Göteborgs Filmfestival kan man frukta att det finns en risk för att den underjordiske cynikern förvandlas till en ovanjordisk ytkonstnär i mängden. Jag ska göra mitt bästa för att det aldrig ska ske, men ska jag vara ärlig tror jag att Ekta klarar den uppgiften helt på egen hand. Han har analysen klar för sig, han har alla mentala och fysiska verktyg han behöver, han behöver bara fortsätta skapa.
Tack.
